Gjorde precis en undersökning angående hur "big deal" det är att låta ens partner och föräldrar träffas för första gången. Det var intressanta frågor som inte direkt var riktade till den svenska kulturen. Exempelvis "Vad skulle du göra om dina föräldrar inte godkände den personen du dejtar?". I många länder tror jag det hade spelat stor roll, man kanske rent av blir utslängd ur hemmet om man umgås i fel kretsar. Här skulle jag nästan vilja säga att det är mer lockande med en sådan person, som en trots grej, så skaffar man fel pojk/flickvän. 
Sedan tänkte jag på att jag aldrig presenterat någon som jag umgåtts med som "min partner", trots att vi är det på alla plan. Mina föräldrar har helt enkelt fått lista ut det själva. Och det har gått ganska snabbt. 
"Vilken ålder var du tillåten att börja dejta?" var också en ganska så oaktuell fråga i alla fall för min del. Jag började dejta när jag var 14. Om jag tittar tillbaka på det så kanske det var för tidigt. Men det hade ingen kunnat säga till mig då. Varken kompisar eller föräldrar, eller du själv. A heart does what it wants. 

Jag och min kompis bestämde oss för att anmäla oss till högskoleprovet. idag är det fredag och min kusin ska komma hit och hälsa på. Idag har jag hunnit äta en god frukost med hallon tranbärs yoghurt, lite kaffe och en smörgås. Det räcker utmärkt för lilla mig. Sen har jag lyckats komma på en bra anledning till att inte slänga halvt fungerande hörlurar. När man ligger och lyssnar på musik så behöver man ändå bara en hörlur eftersom den andra ligger ivägen när man exempelvis ska sova på den sidan. Jag har en ond vana att somna till film och musik. Kanske därför mina headset går sönder också. under natten så trasslar jag in mig i dom och sliter av dom. Men somnar gott gör jag i alla fall. Hellre det än sov problem. Men alla samtycker inte med mig. Mina grannar till exempel. Så därför är jag snäll och har musiken i fones istället.
Men det var allt från mig, Nu får ni ha en bra fredag. Puss