Gjorde precis en undersökning angående hur "big deal" det är att låta ens partner och föräldrar träffas för första gången. Det var intressanta frågor som inte direkt var riktade till den svenska kulturen. Exempelvis "Vad skulle du göra om dina föräldrar inte godkände den personen du dejtar?". I många länder tror jag det hade spelat stor roll, man kanske rent av blir utslängd ur hemmet om man umgås i fel kretsar. Här skulle jag nästan vilja säga att det är mer lockande med en sådan person, som en trots grej, så skaffar man fel pojk/flickvän. 
Sedan tänkte jag på att jag aldrig presenterat någon som jag umgåtts med som "min partner", trots att vi är det på alla plan. Mina föräldrar har helt enkelt fått lista ut det själva. Och det har gått ganska snabbt. 
"Vilken ålder var du tillåten att börja dejta?" var också en ganska så oaktuell fråga i alla fall för min del. Jag började dejta när jag var 14. Om jag tittar tillbaka på det så kanske det var för tidigt. Men det hade ingen kunnat säga till mig då. Varken kompisar eller föräldrar, eller du själv. A heart does what it wants.